Ett stort tomrum

Söndag och vädret är trist, blåsigt och en och annan regnskur, precis som igår. Tog en promenad in till mor i går em för att berätta vad som hänt. Skönt att komma ut i blåsten och regnskurarna, kändes bara tomt att gå ensam, fast jag vet att Molly inte gillade regn och blåst. Här är så oerhört tomt efter Molly, det går inte att beskriva, känner mig så ensam. Vissa stunder blir jag nästan desperat och känner; måste skaffa ny hund snart, helst med detsamma. Nästa stund inser jag att detta måste få ta sin tid och sedan får jag ta ställning till vad jag egentligen vill, ska inte förhasta mig. Tiden får visa vad som ska hända, man ska inte skaffa hund som ersättning för den man förlorat, så funkar det inte. Ser tiden an.