Ingen vacker syn.

Tänk vad man kan sjabbla till det för sig. Jag går här hemma och kan inte visa mig för folk. Varför??? Jo , i torsdagskväll tog jag med mig Molly ut på en promenad, vi hamnade på en liten grusväg med mycket sten och jag började jogga lite försiktigt. Det gick hur bra som helst och efter ett tag blev det en liten lutning nedför, hur det gick till vet jag knappt, bara att Molly på något vis fick sitt ben eller vad det var framför mitt och jag snubblar till. Faller handlöst framåt, försöker rädda huvudet, men det gick inte, jag körde ansiktet rätt i grusen. Vilken syn, tur att ingen såg mig. Min vita kofta var inte längre vit, och jag förstod att jag var rejält smutsig i ansiktet. Torkade mig så gott jag kunde med tröjan för att få bort det värsta och förstod att det bara blödde lite. Hade väl 1 1/2 km kvar att gå och klarade mig utan att behöva möta någon. Men vad jag ser ut, halva ansiktet är svullet men som tur är så svullna inte ögat igen i alla fall. I morgon misstänker jag att jag är blå i ansiktet, men men det kunde varit mycket värre och jag har ju inte ont av det. Nu är det nog bara att inse att man är inte ung längre.