Länge sedan sist igen, och det är massor som hänt. Som pensionär hinner man ju ingenting, :)) tiden bara rusar iväg. Och jag undrar vad har jag gjort??? Hela huset har jag som vanligt gått igenom, städat i alla lådor och vrår, precis som jag alltid gör innan jul, och jag vill ha det gjort före advent. Vi har satt in nya köksluckor, bänkskivor, kyl, frys och diskmaskin. Lagt nytt golv (parkett) i köket också.
Sedan har jag en väninna som drabbats av den fruktansvärda cancern. Hon har fått mjukdelscancer, inte den enklaste form av cancer tydligen. Och det har gått mycket snabbt, ett par månader bara. Hon är mamma till sju fantastiska barn, varav ett som jag är gudmor till. Hon är ensamstående och har ingen bil. Jag har lovat hon och hennes barn att köra henne till lasarettet när det behövs.
Vi har varit en heldag på lasarettet med en del provtagningar och givetvis just den dagen ringer de från min mors boende och säger att de skickar in henne till akuten för hon har ont i ett ben. Jag hann uppsöka henne på akuten och det var ingen större fara med henne, hon hade inte längre ont i benet och proverna visade bra så det var bara för henne att åka hem igen. Jag undrade om de tagit urinprov?, men läkaren ansåg att det inte behövdes. Hon skulle på återbesök till vårdcentralen efter några dagar och då visade det sig att det var ju precis det hon hade, urinvägsinfektion!!
Nästa gång jag skulle köra för min väninna in till lasarettet i Halmstad var när hon skulle få cellgift. Och vad händer?, jo de ringer från min mors boende och undrar om jag kan följa med till vårdcentralen för en ny kontroll samma eftermiddag, annars fick de avboka den tiden. Jo jag hann med det också, precis när vi var färdiga med mor och skulle tillbaka till boendet ringde de från Halmstad och undrade om jag kunde hämta väninnan om tre kvart, och det kunde jag. Det är väl detta som kallas timing?? Vid detta tillfälle, en torsdag, var mor så svag så svag. Hon orkade knappt stå på benen och kunde absolut inte ta sig fram med hjälp av rullatorn, det var rullstol som gällde. På måndagen när jag kommer för att hälsa på henne, då....möter hon mig med rullator och var riktigt pigg. Det är helt otroligt vad en urinvägsinfektion kan ställa till det för en gammal människa.
Igår em ringde väninnan och berättade att hennes barn hade sin årliga pepparkaksbyggetävling, men att hon inte orkade vara med detta året. Hon orkar vara uppe några timmar men sedan måste hon vila sig igen. Men hon hade ju tyckt att det skulle varit roligt, och hon sa tänk om jag hade kunnat åka dit och överraska dem. Jag sa, men vi åker, jag har tid att köra dig de 4 milen och så kör vi hem igen när du känner att du inte orkar längre.....och hon ville ju så gärna åka dit men visste inte om hon skulle klara det. Jag gav henne lite betänketid och sedan ringde hon och sa att hon nog skulle orka. Vi åkte iväg, barnen visste ingenting. Knackade på dörren och tala om att de blev överraskade och glada när de såg mamma och mormor stå där. Och jag fick vara med om detta fantastiska pepparkaksbygge, helt otroligt vad de kunnat åstadkomma. De var i fem lag och när de var färdiga så skulle vi, var och en rösta fram det finaste bygget. Det som fick flest röster var en skapelse av Johanneskyrkan i Helsingfors. En dotter som bor i Helsingfors hade kört ner tillsammans med sin pojkvän, en dotter som bor i Sthlm kom ner med sin pojkvän och en son som bor i Göteborg kom ner, de andra bor här omkring. Vilken syskonsammanhållning, alla ställer upp. Och mamman orkade vara med i 2 1/2 timma innan vi körde hemåt igen. Hon var så glad att ha fått vara med och jag var lika glad att jag kunde göra detta för henne.
 |
| Detta är Brooklyn Bridge som fick andra pris |
 |
| Här står Johanneskyrkan som tog hem första pris och en lycklig mamma |
 |
| "Mumintrollen" som tog hem första priset och fick vandringspokalen. På bordet står också ett fint dockhus och en kyrka som skulle föreställa domkyrkan. Den hade säkert blivit jättefin, den hade ett stort högt torn på andra sidan med en fin klocka i, men precis innan vi kom hade en hund rivit ner den i golvet, inte så roligt. |
 |
| Idag på första advent har vi varit och ätit julbord nere i skånska Jonstorp. Vi brukar vara där varje år första advent, detta var säkert tolfte året. Där är så underbart gott julbord med allt vad man kan tänka sig och det är sååå gott. Tunneberga gästgivaregård heter det och är en mysig låg skånsk länga med smårum. Hur mysigt som helst. På hemvägen såg jag detta himlafenomen, först såg det jättekonstigt ut, som en raket som steg rakt upp, men det var bara ett flygplan. Jag tyckte i alla fall det såg väldigt konstigt ut till en början. |
 |
| Nu är det läggdags och jag är fortfarande mätt, känns som jag inte behöver någon mat i morgon men antar att man är hungrig igen när man vaknar. |
Kommentarer