Stöten, Sälen

Inte lite snö det ligger på trädgårdsbordet

Små och stora skidor

Inte lätt att pulsa runt i snön när man är liten

Bordet är dukat bara att slå sig ner

Björn kämpar på

Kan det bli vackrare?

Så här såg stugan ut som vi bodde i

Så var vi då hemma igen efter en härlig vintervecka. Väglaget upp var kanonbra, torra vägar hela vägen. Körde hemifrån 06:15 och var uppe 14:45 och då hade Uppsalaborna precis kommit.

11 minusgrader när vi kom på em, nästa morgon -14 och strålande solsken från en klarblå himmel. Tisdag morgon hade vi -24 och åter en strålande dag. Det kändes inte kallare där än här när vi har några minusgrader och det blåser lite. Skidåkning blev det naturligtvis, och man känner sig som Bambi på hal is första dagen. Spåren var jättefina och jag åkte 5 1/2 km mån o tis och båda dagarna gjorde jag rovor och slog i svanskotan. Onsdagen åkte jag inte men tors o fre gick jag på det igen och denna gången klara jag mig utan att ramla. Lör snöade det jättemycket och spåren yrde igen så jag avstod från att åka. Istället tog jag på mig och gick en promenad till affären, trodde faktiskt inte det var så långt, men det var 5 km och sedan skulle jag ju pulsa hem också. Men det blev i alla fall en nästan två timmars skön promenad. De andra började efterlysa mig per telefon efter en timme och undra vart jag tagit vägen. När jag kommit hem smaka det gott med kaffe och en semla. Clara var också ute och prova på skidåkningen och efter en dag hade hon koll på hur man tog sig fram, men för övrigt fick det bli pulkabacken för henne.
Björn åkte 5 1/2 km varje dag utom lördagen och han klarade sig från vurpor också, sa han i alla fall. Tänk om vi kunde få ha snön här på samma vis som de har däruppe, det är bara så härligt, tycker jag i alla fall, när man går ut och det knastrar under fötterna, jag gillar snön. På söndagen när vi skulle köra hem hade det snöat ännu mer och väglaget var inte det bästa så det var bara till att ta det lilla lugna. När vi kom ner mot Torsby hade det hänt en olycka med flera bilar inblandade, men vi blev invisade på en liten väg och kom förbi. Vi hade nog tur att vi kom som vi kom för sedan hörde vi på radion att det var totalt stopp åt båda hållen. Det var milslånga köer som stod stilla söderifrån, stackarna de fick tydligen stå still i flera timmar innan vägen var farbar igen. Klockan hann bli 21.00 innan vi var hemmá och vi startade 11:30. Katten är nog den som blev gladast av att vi kom hem, hon tyckte nog att det varit lite för tyst i huset. Molly hade också semester, hon var på hundpensionat.